Uppropet för hedersutsatta kvinnor

Uppropet för hedersutsatta kvinnor

27 juli, 2018 Av av

Bakgrund

Under hösten 2017 och i kölvattnet av #MeToo startade jag uppropet #UnderYtan. Ett upprop som synliggör hedersförtryckta kvinnors dubbla utsatthet och ger djupare insikt om hederskultur i Sverige. Jag intervjuade några kvinnor som vittnade om hedersförtryck och våld, utöver sexuella trakasserier. De berättade om varför de inte kunde engagera sig i #MeToo. 182 kvinnor skrev anonymt under uppropet. Sedan dess kontaktar kvinnor mig för att berätta om sina upplevelser.

 

Uppropets text

Från #UnderYtan skickar vi ut vårt upprop. Vi hoppas att ni hör vår röst. Vi är kvinnorna som utsätts för hedersförtryck – utöver sexuella trakasserier och våld. Vi förblir tysta, osynliga och utan något ansikte eller namn eftersom vi inte vågar ropa högt som andra.

Vi vet inte riktigt till vem vi ska rikta vårt upprop. Stora delar av samhället verkar lida av, eller ligga bakom sexuella övergrepp och trakasserier. Så vi väljer att vända oss till våra medmänniskor som står upp – både i ord och handling – för jämställdhet och mänskliga rättigheter!

Vi kräver att alla slags sexuella trakasserier, förtryck, övergrepp, våld och rasism ska upphöra. Vi kräver att bli behandlade som lika värda. Vi kräver att ni lyssnar på oss när vi söker hjälp. Utgå inte från det ni vet om våra kulturer, nationaliteter, religioner eller hudfärg när vi är som mest drabbade och ensamma. Lyssna på oss och acceptera inte att de män som förgriper sig på oss för vår talan!

 

 

Några vittnesmål

”Han skjutsade mig till skolan fram och tillbaka för att skydda mig från ”främlingar” som ville ofreda mig. På vägen drog han snuskiga och sexistiska skämt. Han tafsade på mig jämt, en gång tryckte han sin mun mot min och kysste mig hårt, sedan bet han mig i läpparna. Min nederläpp blödde och då skrattade han. Flera gånger tänkte jag hoppa av skolan för att bli av med honom. Han är min kusin och än idag besöker han oss med sin fru. Hans blickar och kroppsspråk gör att jag känner mig naken, de sliter sönder min integritet. Jag hatar att se honom. Jag hatar mig själv. Och hatar att jag inte kan berätta för någon”

 

***

 

”Han våldtar, förnedrar och misshandlar mig. Han är beroende av porr och vill testa det han ser på mig. En gång berättade jag till en släkting för att jag var desperat och så nere. Jag trodde att hon skulle hjälpa mig, men jag blev utskälld. Hon sa att det här var en familjeangelägenhet och att mannen har rätt till sin frus kropp. Att bara ouppfostrade kvinnor snackar skit om sina män och skvallrar om sina sexliv!”

***

 

”Jag blev tvungen att gifta mig med en man som jag ogillar. Det var en snabb lösning min familj ordnande när de upptäckte att jag hade en pojkvän. Min pojkvän fick stryk då. Min nuvarande man är våldsam och kräver att ha sex med mig även när jag inte vill eller är sjuk. Min familj står alltid på hans sida.”

***

 

”Jag blev tafsad flera gångar båda av män från min släkt och från andra. Överallt blev jag tafsad, i skolan, på jobbet och på tåget. För min familj berättar jag definitivt inget. Jag är ju inte galen. Om jag yppar ett enda ord så skulle de åtminstone tvinga slöjan på mig, det gjorde de mot min syster. Slöjan tänker jag aldrig bära, jag vill inte bli bortgift heller. Min familj tycker att det är alltid tjejens fel om någon sexuellt trakasserad även om hon bli våldtagen. Så bäst att hålla tyst”

***

 

”Jag vet inte om jag orkar berätta om det jag varit med. Jag är både utsatt för sexuella trakasserier och våld sedan jag var barn. Jag berättar kanske någon gång! Då är jag starkare och samhället är friskare förhoppningsvis. Nu är jag livrädd!”

***

 

” Han var min nya kollega på jobbet som snabbt blev populär hos tjejerna. Han var snygg och rolig. Vi skrattade mycket i hans närvaro och arbetstimmarna kändes kortare och roligare. När jag såg honom pirrade det i magen och han märkte att jag var intresserad. Att käka en hamburgare på MAX med läsk efter jobbet blev som en ny vana. Han ville ha mer och han uttryckte hur sexig jag var och att jag attraherade honom. Det var smickrande att höra det men jag var inte redo för en relation, och det berättade jag för honom. Han visade förståelse och sa att sex kunde vänta, alltså vi skulle göra såsom jag ville. Några dagar senare frågade han om jag ville följa med för att köpa en bröllopspresent till hans bästa kompis. Det var så skönt att han frågade för det var som en bekräftelse att han inte var ledsen. Jag var inte var redo att ligga av många skäll, men det skulle bli för komplicerad för honom för att förstå hur jag egentligen har det. Jag var tjugotre men bodde fortfarande hos mina föräldrar.

 

Vi åkte i hans bil efter jobbet och hoppade över MAX- hamburgare denna dag.  Vi pratade och skrattade och plötsligt märkte jag att vi var helt utanför staden i en skogsdunge . När jag frågade var var vi så svarade han inte. Jag blev nervös och försökte öppna bildörren men den var låst. Jag blev rädd och han svarade inte på mina frågor utan fick en konstig blick i ögonen. Han klev av bilen och öppnade min dörr. Jag hoppade av bilen men då visste jag inte om det var bättre att jag gjorde det. Han tryckte mig mot bilen och höll grepp om mitt huvud och pressade det bakåt. Jag sa till honom låt mig vara, jag bad honom flera gångar att sluta men han lyssnade inte.

 

Han våldtog mig. När han var klar av mig satte han sig i bilen och rökte. Jag samlade mina kläder och torkade av mina tårar. Jag öppnade dörren för att hämta min väska som lämnades i bilen. Darrande gick jag därifrån och hörde honom fråga om jag behövde ett skjuts, jag svarade inte. Jag gick ett bra bit sedan tog jag en taxi till en väninna och tvättade mig hos henne. När jag ringde hemma och sa att jag skulle sova över hos min väninna blev min pappa rasande. Jag kom på att jag aldrig sov över hos någon någonsin. Min väninna uppmuntrade mig att polisanmäla men det skulle inte gå. Om min familj fick veta att någon rörde mig skulle de mörda mig. Ingen diskussion i frågan.  Ingen lag, ingen polis eller myndighet skulle skydda mig från släktens strävan att återupprätta sin heder. Jag visste det. Jag sa upp mig och drog mig undan. Att hålla tyst om det som hände var nödvändigt. Inte för att jag ville utan för att det var ett måste. Annars skulle jag inte leva idag.

 

***

Jag skriver under uppropet anonymt men berättar inte. Tänk om han tar barnen ifrån mig!”

 

***

 

”Jag var 19 och gick på en fest med några nya vänner. Vänner som jag tyckte om och som min mamma kallade för ”horor”.  De tog med mig till ett fint ställe i Stureplan och jag var där för första gången i mitt liv. När vi stod vid baren och beställde kände jag plötsligt en hand som tog hårt tag i mig bakifrån och en annan hand vandrade vilt mellan mina ben framifrån. Jag vände mig om och såg en man i medelålder som gjorde äckliga rörelser med sin tunga. ”Bort med händerna” skrek jag med min skärrad röst.

 

Han gick därifrån men sedan såg jag honom på dansgolvet igen spana på yngre tjejer. Jag kände gränslös äckel känsla. Mina vänner som dansade märkte knappt något. Jag tänkte att om någon av mina kusiner eller bröder var där så skulle de läxa upp gubben. Sedan kom jag på att om de såg mig så här skulle jag vara den enda som skulle läxas upp. Om de visste att jag var ute och festade skulle de med största sannolikhet skälla ut mig. Allt skulle vara mitt fel för att jag umgicks med lösaktiga svenska tjejer som dricker alkohol och har pojkvänner. Min familj skulle förmodligen ge mig utgångsförbund trots att jag är över 18. De skulle kanske gifta bort mig till en kusin i hemlandet, vad vet jag.”

 

***

”Jag stannade hos mina föräldrar när jag födde min dotter. Mamma skulle ta hand om mig och min bebis. Det hade gått fem dagar och än hade jag inte bestämt vad skulle flickan heta. Det ringde på dörren och när jag hörde morbrors röst blev trycket på mina bröst outhärdligt. Jag önskade att jag kunde försvinna när min morbror klev in igenom dörren. Han kom in med ett enormt bukett blommor. Han gratulerade varmt och pussade mig på pannan. Jag klarade inte av att titta på honom. Tårarna rann, halsen blev torr och jag hittade inga ord. Han satte sig vid sängkanten och räckte mamma en ICA påse med choklad, frukt och citroner. Han bad mamma om att pressa ett glas färsk lemonad till oss. Vi lämnades själva i rummet, igen. Min dotter sov bredvid mig och var helt ovetande. Han böjde sig framåt och stod nästan ovanpå mig. Han tog tag i mina bröst och klämde på mina bröstvårtor och sa ”flickan är söt, är du säker att hon inte vår?” Jag ville slå honom på käften men gjorde inte det. Jag var slut. Jag hamnade i desperation och mjölken tog slut i mina bröst. Jag ville bara dö.”

***

 

”Jag var fjorton och stod på Subway och väntade på min beställning. Då kom in en av pappas vänner som var en landsman och nästan lika gammal som pappa. Varje gång han såg mig, skulle han säga hur fin jag var. Inte bara det utan han försökte alltid röra vid mig. Det kändes obehagligt att se honom. Min familj däremot tyckte att han var väldigt trevlig och rolig. När vi råkade ses på Subway hade jag slöjan då och jag fick inte ens skaka hand med män, och det visste han. Han knuffade till mig på skoj som han brukade göra när han såg mig, och försökte “krama” mig. Han stod bokstavligt talat fem centimeter från mitt ansikte med armarna utsträckta runt mig. Jag kände hans andetag mot mitt ansikte. Han stirrade länge och sen försökte han återigen “krama” mig. Jag brukade alltid springa ifrån honom när han gjorde så och blev generad, men den här gången hade jag fått nog. Jag stod kvar helt stilla, stirrade rakt framför mig och ignorerade honom helt. Några landsmän som kände oss satt där och åt. De skrattade och mumlade men ingen sa något till honom.

 

När min beställning var klar tog jag den och gick hem. Senare samma dag kom min pappa hem och frågade varför jag stod så nära hans vän. Jag tyckte att det var bra att pappa visste vad denna man gjorde men det var inte det som gjorde pappa arg. Han sa att jag skämde ut honom och verkade oanständig. Jag sa till pappa att han borde säga åt sin vän att lämna mig ifred. Pappa sa att det var mitt ansvar att skydda mig själv så att ingen få röra mig. När mannen visste att folk snackade och att pappas viste om det han gjorde, berättade han för pappa att jag kommit till en sådan ålder att jag höll på att flörta med män. Pappa trodde på honom och tyckte att allt var mitt fel.”

 

 

 

Våra konkreta förslag på åtgärder som kan förebygga hedersförtryck

 

  1. Kunskapslyft kring hedersförtryck för berörda yrkesgrupper

Kunskapsnivån om hedersförtryck och hedersvåld är fortfarande låg. Många poliser, vårdpersonal, jurister, socionomer och andra yrkesverksamma som möter hedersutsatta inte kan skillnaden mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld. Det leder till att de kan missa viktiga signaler som kan hjälpa utredningen, skydda kvinnorna och förebygga hedersförtryck. Därför vill vi se kunskapslyft och vidareutbildning för de som är redan verksamma inom dessa yrken. Å andra sidan, saknar dagens utbildningsmaterial för dessa framtida yrkesgrupper kunskap om hederskultur och om specifika verktyg för arbetet mot hedersvåld och förtryck. Därför behövs det obligatoriska utbildningsmoment om hedersproblematik, dess signaler och hur man ska bemöta hedersutsatta. Det behövs en specialistgrupp med spetskompetens inom hedersrelaterat våld och förtryck för att ta fram utbildningsmaterial. Specialistgruppen kan arbeta eventuellt som utbildare.

 

 

 

  1. Se till att skolan förblir en plats för kunskap, utveckling och fritänkande, inte en plats för ojämlikhet och förtryckande. Hur gör vi?
    • Utbilda framtida och redan verksamma skolpersonal

Om vi ska ha chans för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck måste vi börja i skolan. Många lärare, rektorer och kuratorer förtrycker medvetet eller omedvetet en hel del elever. De relativiserar hederskulturen och med deras välvilja eller/och okunskap accepterar de att vissa elever hedersförtrycks. Många skolpersonal kan inte läsa signalerna kring hedersförtryck och andra känner sig osäkra hur man ska bemöta föräldrarnas orimliga krav i frågan. Det leder i sin tur till att förtryckta-barn inte blir betrodda eller till och med illabemötta när de berättar för skolpersonalen om hedersförtrycket de genomlider. Skolpersonal med kunskap om hedersproblematik skulle kunna skydda barnen som riskerar att bli bortförda, bortgifta, könsstympade eller hedersutsatta på andra sätt. Därför vill vi se obligatoriska utbildningsmoment kring hedersproblematik för framtida skolpersonal. Vi vill se även stora satsningar på kontinuerlig vidareutbildning kring hedersvåld för verksamma skolpersonal. Det är även avgörande att ta fram handlingsplan som kan stötta lärarna i sitt sätt att hantera hedersproblematik som tyvärr ökar i skolan.

 

  • läroplanen måste innefatta frågan om hederskulturens konsekvenser

Eleverna, både pojkar och flickor ska lära sig om relationer, sätta gränser och respektera sina och andras kroppar. Budskapet ska vara tydligt: INGEN ÄGER DIG!

Barnens självkänsla måste stärkas. De ska veta att de har hela samhället bakom sig och ska känna till sina rättigheter. Därför måste frågor kring sexualitet, jämställdhet och hederskulturens konsekvenser integreras i läroböckerna. Barnen ska även få information i skolan om vilka personer de kan få hjälp och stöd av, gällande deras situation i skolan och i hemmet.

 

 

  • Förbjud religiösa friskolor

Skolan ska vara en plats där barn får chansen att utvecklas intellektuellt, socialt och emotionellt. De ska kunna testa, tänka fritt och bilda sina egna uppfattningar om livet.  Skolan ska vara en frizon för barnen, inte en förlängd arm för föräldrarna. Idag, kontrolleras många barn i skolan och förtryckas av andra varav skolpersonalen som visar lojalitet gentemot förädlarna. Barnen tvingas in i stereotypiska könsroller utifrån vilken profil denna skola har. Det förstärker segregationen och cementerar hederskulturen. Därför måste religiösa friskolor förbjudas. Barnperspektivet ska vara i centrum och barns rättigheter ska skyddas.

 

  1. Skärpa lagstiftning om barnäktenskap och täppa till alla kryphål som finns i lagenBarn ska inte vara gifta eller utsättas för ”äktenskapliga plikter” som begränsar deras utvecklingsmöjligheter. Inget undantag ska ges för barnäktenskap oavsett om de var ingångna i Sverige eller i utomlands. Alla barn som bor i Sverige ska behandlas lika och deras rättigheter och kroppslig integritet ska skyddas.

 

 

  1. Skärpa straffet för vigselförrättare som bryter mot anmälningsplikt

Idag gifts en hel del barn bort i enlighet med kulturell och religiös vigsel. Vissa imamer och präster bryter mot lagen och anmäler inte vissa äktenskap till skatteverket när de viger ett par där en av paret, eller båda två är under 18. Äktenskapet registreras hos myndigheterna först när barnet har fyllt 18. Att kontrollera och skärpa straffet för vigselförrättare som bryter mot anmälningsplikten kan i sin tur minska antal fall med barnäktenskap.

 

 

  1. Tillsätt ett specialist-teamför att hämta hem bortförda barn

Många svenska barn blir bortförda till föräldrarnas hemländer för att bl.a. ingå i ett arrangerat barnäktenskap eller tvingas bort av kulturella och religiösa skäl. Därför behöver vi idag ett specialistteam som kan samverka på ett nationellt och internationellt plan för att hämta hem bortförda svenska barn. Teamet bildas i ett samarbete mellan skolan, socialtjänsten, polisen och andra berörda myndigheter som kan verka för att hämta hem barnen som blir förda utomlands.

 

 

  1. Skärp straffet för läkare och sjuksköterskor som utför könsstympning och oskuldkontroller

Flera vittnar om att könsstympning och oskuldkontroller utförs antingen i privata kliniker eller av vårdpersonal som utför detta övergrepp i hemmamiljö. Utöver straffet i enlighet med Lag (1982:316) bör legitimation dras in från den vårdpersonal som utövar ett sådant övergrepp.

 

  1. Säkerställa att nyanlända informerasså tidigt som möjligt om vilka värderingar och friheter som både män och kvinnor har i Sverige, samt vilka rättigheter och skyldigheter man har som medborgare. Människor kommer att anpassa sig när de förstår att hedersförtryck inte tolereras i Sverige.

 

  1. Stryp all offentliga medel för religiösa och etniska föreningarsom motverkar jämställdhet och har visat dålig kvinnosyn i sin verksamhet. Ge mer stöd och omlokalisera dessa medel istället till kvinnojourer och organisationer som motverkar hederskultur, prostitution och verkar för jämställdhet och jämlikhet. Vidare bör vi utveckla ett system som följer upp var bidragspengarna går till och hur bidraget förvaltas. Detta kommer att hjälpa organisationer att ha bättre rutiner för att använda bidragspengarna effektivare och hjälpa staten att ha bättre insyn i hur skattebetalarnas pengar används och förvaltas på ett bra sätt.

 

 

  1. Införa krav på tolklegitimation

Många vittnar att vissa tolkar förtrycker kvinnorna, håller inte en god yrkesetik och bryter mot arbetsreglerna. Problemet idag är att alla tvåspråkiga kan utge sig för att vara tolkar. Det finns allvarliga brister som sker på bekostnad av de utsatta tjejerna. Otryggheten hos tjejerna ökar när tolkar lägger sig i och blandar in egna värderingar. Olika myndigheter med pressad budget väljer att anlita tolkar till låga priser, tolkar som både saknar utbildning och/eller legitimation. Det bör införas krav på tolklegitimation för att kvalitetssäkra tolkningen mellan parterna. Dessutom bör alla tolkanvändare informeras om att inte acceptera att anhöriga och vänner tolkar.